Mheely

Det många inte vet är att under en period i somras så mådde jag så dåligt att jag inte gick ut på veckor, jag höll mig för det mesta inne och förstörde mig själv på många sett. För just under bara en månad hände allt på en gång. Min farmor som fått cancer i början av året var bara en sak. Och sedan hände saker då min pappa inte längre ville se mig, då jag och min bästa vän bråkade som värst och mycket annat. Men det var en månad i somras då allt föll ihop.

Min pappa ville inte ha med mig eller min syster att göra, och saker kom fram på dåliga sätt och då när jag behövde alla som mest tog ett "långt" förhållande slut och jag visste inte längre vem jag kunde prata med, tills min morfar ringde en dag och berätta att mormor hade bröst cancer, och då en aggressiv sort.

Då ringde jag till min bästa vän och pratade och sen dess har våran relation förbättras och nu är jag aldrig rädd att säga något till henne. Tanken på att hon ska försvinna skrämmer mig.

Men allt det här fick mig att må så dåligt att jag valde att stanna hemma från skolan.

Många tar inte att ens mormor är sjuk på stort allvar för de vet inte hur mycket hon betyder för mig.

Min mormor har jag bott hos sedan jag var nyfödd och när min pappa aldrig fanns där tog de hand om mig och jag kan säga att de är mina andra föräldrar för att förlora min mormor skulle va som att förlora sin pappa för någon annan. Själv så anser jag mig själv inte ha någon pappa, så om någon frågar mig så är mitt svar rakt på:
-Jag har ingen.

Men jag är glad över att säga att jag mår mycket bättre idag och att min mormor kämpar starkt igenom sin sjukdom.
Förlåt för ett så långt inlägg men det känns skönt att få ur sig det ;)